Fibrosjuk jul- och nyårshelg

Jag hade inte riktigt tänkt mig att ha blogguppehåll över hela julen, men så blev det. Jag var ganska sliten redan innan jul, men struntade i signalerna. 
Den 23:e hade jag och sonen lite julmysigt och bytte julklappar innan han åkte iväg till sin pappa. På julafton mådde jag riktigt kasst, men åkte ändå iväg (främst för brorsonens skull) och firade jul hemma hos brorsan. Det var trevligt på alla sätt, men jag längtade mest hem till sängen. 
På juldagen hade en väninna, som nyligen blivit ofrivilligt singel efter ett elvaårigt förhållande, bjudit hem mig på lunch. Hade inte hjärta att tacka nej, eftersom jag vet hur ensam hon känner sig. Hon bor inte i stan så jag hade ca en halvtimme att köra enkel väg dessutom. 
På annandagen firade vi sonens födelsedag. Han fyller år i början av december, men då var han ju kvar i Kalmar. Vet inte hur jag hade fixat detta utan sonens hjälp. Jag var så förtvivlat trött.
Den 27:e hade jag och en annan väninna, som även hon nyligen blivit lämnad efter ett längre förhållande, bestämt att vi skulle fika. Återigen ville jag inte lämna återbud till någon som känner sig ledsen och ensam. Vi fikade här hemma och vi hade jättetrevligt, men det hjälper inte mycket när man börjar närma sig zombiestadiet.
Den 28:e var det dags att fixa mina naglar (har byggda gelenaglar) och på kvällen blev det fika med en tredje väninna. Det blev sent och jag ramlade i säng.
Den 29:e hade jag egentligen sagt "nej" till att passa brorsonen. Men någon dag innan fick jag frågan igen av svägerskan och eftersom jag har så svårt att säga "nej" så blev det ett "ja" i alla fall och jag passade honom i några timmar. Vi lekte, åt lunch, var på två olika lekplatser, lekte, fikade, lekte...
Sen var ALLA krafter slut!! Jag somnade på soffan när lille E blivit hämtad. Sov hela natten, hela dagen den 30:e och även hela natten till den 31:e. Var i princip bara vaken för att äta och gå på toa. Nyårsfirande? Nope! Det blev soffan för min del. Sov större delen även av nyårsafton. Vaknade strax före midnatt och hann iaf se lite nyårsfyrverkerier.
Nu mår jag bättre i kroppen igen. Mammahjärtat har dock lite sorg just nu eftersom sonen åkte tillbaka upp till Småland igår. Jag saknar honom galet mycket, men vet att jag snart faller in i vardagen igen och då blir saknade lättare att hantera även om den finns där hela tiden.

Så i år har jag gett mig själv ett viktigt nyårslöfte, trots att jag egentligen är emot sådana. Jag har lovat mig själv att bli bättre på att använda ordet "nej" och prioritera mig själv och vad jag mår bäst av. Det är jag värd och omgivningen får vänja sig!

 Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt 2016!