Äntligen måndag!!!

Vilken idiotisk rubrik! Men precis så känns det idag. Den här helgen vill jag helst glömma!!!

Jag har skitont i foten! Ibland är jag gråtfärdig. Har man dessutom Fibro har man en kropp som inte gillar några påfrestningar och nu protesterar den vilt. Höger ben och höft är inte alls förtjusta i att belastas mer än vanligt, armarna och axlarna HATAR kryckorna och ryggen har också en del att säga om den här situationen. Jag är i alla fall en lydig patient och stödjer på min onda fot, så mycket det funkar. Igår provade jag mig på en promenad. Ner för trapporna och ut runt huset... Sen in på en solig bänk mellan husen och där satt jag en lång stund. Sen upp för trapporna igen... Kändes som om jag gått en lång promenad...

Nu är det måndag. Redan i fredags hade jag behövt dammsuga och städa toa... Sonen har hjälpt till hur mycket som helst hela helgen. Han har sprungit med pappersnäsdukar, nässpray, tekoppar och annat. Han har dessutom handlat, diskat och hjälpt till med tvätten. Har inte haft hjärta att be honom om dammsugning och toastädning också. Fast det känns inte helt kul att Kärleken, som kommer ikväll, ska se mitt hem så här. Eller så är det lika bra att han ser att det är så här det kan bli ibland? Och faktiskt är ju inte detta Fibrons fel (för en gångs skull!!) utan så här hade det ju blivit även om jag varit frisk. Är man "enfotad" så är man!

Shit, vilket trist och gnälligt inlägg! Ber om ursäkt, men jag behöver verkligen få kräka av mig lite just nu. Mår så skit! Dessutom fick jag min mens igår och då mår man ju inte bättre. Förkylningen är i alla fall bättre igen. Skönt!

Ha en fin måndag mina vänner och njut av vårsolen!!!

Akutbesök, röntgen och kryckor

Sov inte många timmar i natt och när jag vaknade vid 7 i morse insåg jag att jag inte kunde stödja alls på foten. Fick upp sonen och ringde mina föräldrar. De körde mig till akuten och där fick sonen tag i en rullstol, som han körde runt mig i. Mitt i allt eländet hade vi faktiskt lite kul också :-) Och sonen var ett fantastiskt stöd under hela besöket på akuten. Lämnade inte min sida och när läkaren klämde och tryckte på foten och jag kände mig svimfärdig så märkte han det och la sin lugnande hand på min arm. En klippa och min stora kärlek i livet ♥

Foten blev undersökt och röntgad. Ingen fraktur! Tack och lov för det! Däremot en rejäl stukning så nu har jag en linda runt foten och upp över hela smalbenet. Var nämligen svullen och öm även på benet i morse. Kryckor fick jag också med mig hem så de hoppar jag runt med. Det går ganska bra, men mina Fibrohänder/armar och min rygg (med diskbuktning) håller sig för skratt...

Inte superkul just nu, att bo på 2:a våningen och inte ha hiss... Ner för trappan är inga problem, men det är skitjobbigt att ta sig upp för den. Känner mig lite låst här inne, men läkaren sa att smärtan borde lätta om några dagar. Tills dess får jag väl stanna på balkongen. Tur där är sol på eftermiddagen iaf :-) OCH det kunde ha varit mycket värre!!

Änglar i vardagen

När FK ringt kände jag mig genast lite piggare. Fixade till mig för att gå och handla det viktigaste. Fördelade det jag handlat i två kassar och gick hemåt i solen. Vi har 13 grader här idag (i skuggan) och det är verkligen väder att njuta av. Det gjorde jag också... Fast plötsligt satt jag på marken... Tror att jag trampade snett på en trasig asfaltskant med vänster fot och sen satte mig med höger ben under mig på något sätt. I varje fall är den vänstra rejält stukad och höger har fått sig en lättare smäll. Har dessutom slagit upp högra benet lite.

Två gulliga tjejer hjälpte mig upp, men jag var ganska ostadig. De hade bråttom båda två och jag sa lite kaxigt att jag säkert klarade mig hem själv. Då kommer en jättegullig småbarnsmamma med vagn. Hon var egentligen på väg åt andra hållet, men vände och kom bort till mig. Hon hade ju ingen tid att passa, tyckte hon. Hon tog båda kassarna på vagnen och erbjöd mig att hålla i vagnen (fast jag var för stolt för att stödja mig) och så gick vi sakta hemåt.

Har rejält ont nu, främst i den stukade foten och i höften och ryggen. Ett typiskt tillfälle att ifrågasätta valet av att bo på 2:a våningen utan hiss... Dessutom känns det jobbigt på fler sätt. Mormor gick nämligen ofta och ramlade och min mamma gör det också. Vi har diskuterat om vi kanske har kassa vrister. Fast jag har bestämt att det inte är så. Inget fel på mina vrister och jag ramlade ju på en kant. Så det så!!!

Jag blir så glad när jag träffar på så gulliga människor, som jag gjorde när jag ramlade. Det finns änglar i vardagen och jag var noga med att tacka dem och berätta att jag verkligen uppskattade deras hjälp.

Ajajaj!!!

Röriga tankar och en ovälkommen present

Det verkar som om den lille sötnosen lämnade en ovälkommen present till sin (otacksamma?) faster... Tittar ni på bilden förstår ni vad jag menar.

Har sovit skitdåligt i natt och vaknat femtioelva gånger. Drömt har jag också gjort, men det går inte ens att berätta om, för då kommer ni bli övertygade om att jag är galen ;-) Ja, det är ju så det är med de små söta liven, deras baciller är ettriga. Bara hålla tummarna för att jag inte blir riktigt dålig!!

Igår gjorde jag inte ett skvatt. Eller, jag lagade mat och diskade, men det räknas väl knappt? Mer än så blev inte gjort i alla fall. Den typen av dagar behöver jag verkligen numera. Och det är oerhört skönt att kunna ha det utan att någon har med det att göra. Samtidigt bor det en rastlöshet inombords. Vad gör man när man inte jobbar? Ja, alltså när man vet att man aldrig ska göra det mera? Hur sysselsätter man sig? Jag orkar inte jobba, men samtidigt behöver jag ju ha något att fixa/pyssla med. Socialt funkar det ganska bra, tycker jag. Jag tycker jag har en fin balans i livet vad gäller att vara social och att vara ensam. Men jag saknar att ha något att "greja med". Några tips? Jag stickar en del och gärna raggsockor, som går snabbt. Dock får det inte bli för mycket av det eftersom mina tummar låser sig helt vid överansträngning. (Kortisonsprutor hjälper inte och röntgen visar inget.) Jag behöver sysselsättningstips! Och just det! Det ska helst vara gratis också ;-)

Känner mig rörig i huvudet idag. Tankarna snurrar. Borde göra något vettigt av den här dagen kanske... Men sååå trött... Väntar på ett samtal från FK också. En handläggare skulle ringa upp mig under dagen igår eller idag. Jobbigt att inte ha en aning om när de ska ringa.

Nej, nu svamlar jag bara :-) Och det vill ingen läsa! Så nu ska jag dricka upp mitt te och sen får vi se vad jag hittar på. Ha en härlig fredag vänner!

Tjejfika

Godmorgon på er! Sitter vid köksbordet med min havregrynsgröt och en kopp te. På Spotify spelas härlig hårdrock och livet känns helt ok.

Natten till igår sov jag ju nästan 11 timmar. Ändå blev det 1 timmes middagssömn också. Det tog verkligen på krafterna att vara barnvakt i tisdags :-) Hur som helst vaknade jag ur min middagssömn ca 40 minuter innan jag skulle vara i stan för att träffa väninnorna. Jag är snabb när det krävs och 35 minuter senare hoppade jag av bussen uppe i stan, både påklädd och sminkad!

Som vanligt blev det en trevlig fika, med mycket skratt och även någon liten tår. Jag och en av tjejerna, S, tog även en sväng på stan innan hon körde mig hem. Några mysiga timmar, som lyfte dagen på många sätt.

På kvällen när vi ätit middag låg jag i soffan under en filt. Spelade lite spel på mobilen, men var för trött för att gå upp och göra mig en kopp te och faktiskt även för trött för att resa mig och hämta fjärrkontrollen till TV:n.

Några gulliga mess från Kärleken fick mig att må extra gott i själen och jag somnade till slut i sängen med ett leende på läpparna ♥

Trött Faster

Igår var det en härlig, men intensiv, dag. Varje gång jag passar Lilla E blir jag påmind om hur inrutad en litet barns dag är och hur ofta det ska ätas :-) Mycket lek och en tur till lekplatsen blev det. Lite gos också så klart, även om det oftast bara är en halv minut åt gången. Livet är ju för roligt för att sitta stilla :-) På kvällen när sonen kom hem tittade kusinerna på Bolibompa tillsammans. E älskar att sitta nära "storkusinen" i soffan framför barnprogrammen.

En härlig dag på alla sätt. Det härligaste var nog stunden vid köksbordet, när vi kom hem från lekplatsen. Vi satt mitt emot varandra, jag med en kopp te och E med en kopp mjölk. Och det samtalet var helt fantastiskt! Så liten, men med så mycket funderingar och så mycket att berätta. Underbar liten kille ♥

En mycket trött Faster landade sen i soffan. Tittade på "Jättebästisar" på 4:an och sen störtade jag i säng. Sov nästan 11 timmar i natt!! Jag var verkligen "slut i rutan" :-) Idag är kroppen inte på något bra humör, men så blir det ju. Jag ska i alla fall släpa med den in till stan i eftermiddag för att fika med några tjejkompisar. Vi är ett gäng, som brukar träffas och fika varannan vecka. Ibland är vi många och ibland bara två, men alltid lika mysigt.

Sist jag bloggade bodde jag i ett litet radhus med trädgård i en byhåla utanför stan. Av flera olika anledningar flyttade vi i somras. Så numera har vi trängt in oss i en 2:a på 2:a våningen inne i stan. Ja, det är trångt, men det gör inget. Vi trivs jättebra och efter de första månadernas invänjning så kommer vi jättebra överens på vår lilla boyta. Skönt att bo centralt och härligt att slippa dåligt samvete över en trädgård, som inte alltid sköttes som den borde. En annan förändring är att jag inte längre är bilägare. Bra för ekonomin, sämre för kroppen. Skrotade "Bettan" i höstas och tvivlar på att det blir någon ny bil inom överskådlig tid.

Nu ska jag återgå till gårdagens disk... Suck, saknar diskmaskinen jag hade i byhålan...

God morgon!

Ja, eller god middag beroende på hur man ser det :-)

Idag känner jag mig fulltankad med positiv energi. Tänk att kärlek och gemenskap kan ha den effekten! Den bästa medicinen! I morse åkte de igen. Dörren hann precis slå igen bakom Kärleken och jag hade hunnit ner under täcket igen, när sonens mobil ringde och han fick "hoppa" ur sin säng. Han är timanställd så det är ofta snabba bud när det är dags för jobb. Oftast skulle han helst vara där redan när de ringer :-)

Men nu är det inte bara Kärleken och sonen, som gett mig positiv energi. När jag skrivit mitt första inlägg igår tog jag kontakt med en del av mina "gamla" bloggvänner och efter att ha läst era fina kommentarer känner jag mig så himla glad. Tack för att ni finns där ute och inte dömer om man "försvinner" ett tag!!! Det är sann bloggkärlek ❤️

Dags att lämna frukostbordet och ta tag i dagen istället. Om en dryg timme kommer Lilla E, min underbara brorson på drygt 2 år. Han ska vara här tills hans pappa hämtar honom någon gång vid 19-tiden ikväll. Sen somnar Faster ovaggad ;-)

En ny blogg...

Ja, så sitter jag då här och har återigen skapat en ny blogg. Skrattar lite åt mig själv... Trodde jag att jag skulle kunna hålla mig ifrån bloggandet hur länge som helst? :-) Det gick inte!

Var ska jag då börja? Tror jag bara dyker ner här och nu och sen får vi se var jag hamnar.

Så, för ett par veckor sedan hade vi (jag, min läkare, min Af-handläggare och min FK-handläggare) ett möte där vi bestämde att jag skulle avsluta min arbetsträning och istället söka full sjukersättning. För att göra en lång historia kort så hade jag på 8 månader fortfarande (trots flera försök) inte kunna få mitt liv att fungera om jag jobbade mer än 4 timmar/vecka. Inget att skryta med direkt. Mötet hölls en fredag och på måndagen gick jag till jobb och avslutade. Det är 2 veckor sedan idag. Jag har mått förvånansvärt bra psykiskt efter att jag gick hem. Har de senaste månaderna själv tänkt tanken på full sjukersättning, oftare och oftare. Och nu känns det välkommet på många sätt. Samtidigt är det ju givetvis en stor sorg att sluta jobba när man egentligen har 20 år kvar till pensionen. Och rik lär jag inte bli... De som tror att man "väljer" det här alternativet för att man vill utnyttja systemet vet inte vad de pratar om! Men det tar vi en annan dag...

Idag kommer min "nästanvuxna" son efter att ha varit hos sin pappa en vecka. Även min kärlek (sedan knappt 2 mån tillbaka) kommer ikväll. Så det blir en fin kväll med värme och kärlek. Det behöver jag idag när tårarna är nära, kroppen värker och jag saknar kollegor att snacka skit med...

Det blev ett första inlägg. Det kommer flera. Jag lovar!

Bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/11998137/?claim=x6rfbw7px6n">Följ min blogg med Bloglovin</a>