onsdag 26 mars 2014

Trött Faster

Igår var det en härlig, men intensiv, dag. Varje gång jag passar Lilla E blir jag påmind om hur inrutad en litet barns dag är och hur ofta det ska ätas :-) Mycket lek och en tur till lekplatsen blev det. Lite gos också så klart, även om det oftast bara är en halv minut åt gången. Livet är ju för roligt för att sitta stilla :-) På kvällen när sonen kom hem tittade kusinerna på Bolibompa tillsammans. E älskar att sitta nära "storkusinen" i soffan framför barnprogrammen.

En härlig dag på alla sätt. Det härligaste var nog stunden vid köksbordet, när vi kom hem från lekplatsen. Vi satt mitt emot varandra, jag med en kopp te och E med en kopp mjölk. Och det samtalet var helt fantastiskt! Så liten, men med så mycket funderingar och så mycket att berätta. Underbar liten kille 



En mycket trött Faster landade sen i soffan. Tittade på "Jättebästisar" på 4:an och sen störtade jag i säng. Sov nästan 11 timmar i natt!! Jag var verkligen "slut i rutan" :-) Idag är kroppen inte på något bra humör, men så blir det ju. Jag ska i alla fall släpa med den in till stan i eftermiddag för att fika med några tjejkompisar. Vi är ett gäng, som brukar träffas och fika varannan vecka. Ibland är vi många och ibland bara två, men alltid lika mysigt.

Sist jag bloggade bodde jag i ett litet radhus med trädgård i en byhåla utanför stan. Av flera olika anledningar flyttade vi i somras. Så numera har vi trängt in oss i en 2:a på 2:a våningen inne i stan. Ja, det är trångt, men det gör inget. Vi trivs jättebra och efter de första månadernas invänjning så kommer vi jättebra överens på vår lilla boyta. Skönt att bo centralt och härligt att slippa dåligt samvete över en trädgård, som inte alltid sköttes som den borde. En annan förändring är att jag inte längre är bilägare. Bra för ekonomin, sämre för kroppen. Skrotade "Bettan" i höstas och tvivlar på att det blir någon ny bil inom överskådlig tid.

Nu ska jag återgå till gårdagens disk... Suck, saknar diskmaskinen jag hade i byhålan...

4 kommentarer:

  1. Härligt med lite besök av småfolk men jag förstår att det tar på krafterna.

    Jag har också flyttat. Till en 2:a i samma område. Jag trivs jättebra.
    Jag har fått skuldsanering också.
    Så jag har fått en ny chans på flera sätt. Yngsta dottern vågade inte bo hos mej efter stroken. Så hon har blivit fosterbarn hos en bekant. Förr var det min bästa vän, men livet ändras.
    Äldsta dottern bor i en 1:a i stan.

    Ha en trevlig fikastund.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att få hjälp med skulderna! Ekonomin är inget roligt kapitel när man är sjuk.
      Ja, livet förändras. Inte alltid till det bättre, tyvärr...
      Kram!

      Radera
  2. De små kan verkligen ta energi. Men hur trött eller hur ont jag än har efteråt så är det alltid, alltid värt det <3

    SvaraRadera