Testar...

...att blogga från mobilen. Sitter i solen på balkongen och njuter.

Det har varit en bra dag idag. Gick en skön promenad i förmiddags. Det var så underbart. Solen värmde skönt och luften luktade vår! Åt lunch med sonen när jag kom hem. Somnade i soffan och när jag vaknade hörde jag hur sonen diskade ute i köket. Så får man en glad mamma :-)

Igår träffade jag väninna S en snabbis i stan. Fick 2 kassar av henne, så nu har jag sysselsättning när orken sätter stopp för annat. Gulliga S!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg!! De värmde och fick mig att le mitt i eländet.

Det är sällan numera som jag har den typen av värkdagar, men de är lika jävliga när de väl dyker upp. Onsdagen var tuff. Passade brorsonen, men Kärleken blev dålig och gick hem från jobbet så kvällen ställdes in. Istället fick svägerskan (med mild övertalning) mig att följa med hem och äta middag. Sen fick jag bil hem igen. Skönt!

Mådde lite bättre redan dagen efter och de senaste dagarna har jag mått som vanligt igen. Vad som hände i onsdags, vet jag inte riktigt. Lite mycket av allt kanske. Skit samma! Bättre igen och det är det viktiga!

Påsken var lugn och trevlig. Påskafton var jag och Kärleken hemma hos min bror med familj. Första gången de träffades så det var lite nervöst, men blev hur bra som helst.

Det blev ett litet blogguppehåll för min del. Inte av någon särskild anledning, men så kan det ju vara. Jag har känt mig (och är fortfarande) ganska rastlös. Har iaf målat min skohylla i hallen, börjat ett litet skrivprojekt och bestämt mig för att gå keramikkurs till hösten. Dessutom läser jag en hel del just nu. Foten börjar kännas bättre och det har blivit lite lättare att gå ut och gå promenader igen.

Igår var jag först ute med tjejgänget och fikade och sen var jag, Kärleken och ett annat par ute och tog några öl (Coca Cola till mig). Trevlig em och kväll och idag känner jag mig inte ens tröttare än vanligt. Härligt!

Varmt är det... Håller på att bli tokig, faktiskt... Från att ha varit en frusen själ så är jag numera en mycket varm kvinna. Jobbigare på sommarhalvåret när det liksom är varmt "på riktigt" och inte bara i min (åldrande) kropp. Jaja, det går ju över igen. Har det värst dagarna från ägglossning och fram till mensen kommit igång. Så förhoppningsvis slipper jag vakna i en våt säng i natt...

Dags att läsa ifatt hos er! Sen ska jag en liten sväng upp i stan och träffa en kompis och låna några filmer och tidningar av henne. I övrigt händer inget idag. Vila prioriteras :-)

SMÄRTA

När man vaknar och får kämpa med tårarna pga smärta, då är det en dag man helst inte vill vakna till...

Har lovat passa den prickige brorsonen en timme i eftermiddag. Ikväll ska jag och Kärleken ut och ta en öl med ett annat par. Vill inte ställa in, klarar det nog... En sak i taget...

En trött Loppa

Godmorgon på er! Klockan är bara 8 och jag sitter redan vid frukostbordet. Otroligt! Kärleken började senare idag och åkte precis iväg med bussen. Jag gick upp och drack te med honom innan han stack och nu är det havregrynsgröt på menyn.

Helgen kom och försvann i en sömnig dimma. Man kan snabbt sammanfatta den med att "sonen festade och hans mamma sov" ;-) Min trötthet är verkligen inte normal för tillfället, men jag kämpar på.

Igår fm hade jag besök av en liten kille med både halsfluss och vattenkoppor. Han hade inte varit direkt påverkad av vattenkopporna innan, men under den timmen jag passade honom förändrades det... Så liten och tapper mitt i det jobbiga. Han satt så nära i min famn och tankade all trygghet han kunde få samtidigt som vi tittade på bilder i min iPhone. Lille sötnosen ♥ När han och hans mamma hade fikat lite åkte de hem, jag åt lunch och sen sov jag i 2 timmar. Jag blir galen på detta sovande! När jag vaknat var jag oerhört seg och Fibrodimmig och när Kärleken kom strax efter 18 var det precis att jag hunnit duscha och fixat till mig lite. Så trött på att vara trött!!

Mitt köksgolv igår förmiddag ♥

Fast jag det senaste året själv har tänkt att hel sjukersättning nog är enda lösningen och att jag faktiskt kände lättnad när det blev bestämt att jag skulle söka, så behöver jag bearbeta detta ett tag. Dörren till arbetslivet är inte helt enkel att stänga och många nätter vittnar mina drömmar också om det. Så vissa dagar är tuffa och jag är rastlös, uttråkad och smådeppig, men jag vet att det är naturligt och övergående. Det kommer att bli bra, det är jag helt övertygad om. Att dessutom ha träffat en man, som inte tycker det är konstigt på något sätt utan accepterar mig precis som jag är, är underbart. Kärlek är som medicin för själen. Någon skrev i en kommentar att det är bättre än alla piller och det är sant. Det lyfter på så många sätt. Jag har både kärlek, vänner och familj och vet att jag kommer få det bra när allt lagt sig.

Nu ska jag ta en dusch, "sätta på ansiktet" och gå iväg och handla lite. Om jag orkar blir det brödbak också idag. Och så måste jag få min middagslur så klart... Suck...

Godmorgon fredag!

Hade svårt att somna igår kväll och vaknade tidigt i morse. Får se om jag kanske sover för mycket på nätterna numera och istället är piggare idag när jag sovit färre timmar. Min läkare hade gillat det resonemanget...

Sonen var ute och drack öl med en gammal kompis igår kväll. Jag är lite orolig när de två är ute tillsammans. De har en tendens att inte vara bra för varandra på det sättet att det gärna blir lite väl blött. Nu skulle båda visserligen jobba idag, men jag hade ändå svårt att koppla av. Oroade mig så klart i onödan. Sonen kom vid 23:30 och vi pratade en stund. Jag märkte inte ens att han druckit... Sen låg jag och funderade och vände och vred på mig innan jag till slut somnade. 

I morse vaknade jag med ett ryck när sonen öppnade min sovrumsdörr, utan att först knacka. Något hade hänt med hans mobil under natten (jag hann aldrig riktigt fatta vad) och den hade inte laddat, så nu visste han inte vad klockan var - panik! Sömnigt kollade jag min och han konstaterade att han vaknat i precis rätt tid för att gå upp. Sen kunde inte jag somna om...

Ska ta och skutta in i duschen nu, tänkte jag. Har ringt vår bovärd nu på morgonen och han kommer någon gång under dagen för att fixa i mitt badrum (stopp i vasken och jag kommer inte åt vattenlåset, röret från tvättmaskinen läcker och toastolen läcker ut på golvet) så jag tänkte det kan vara bra att inte stå i duschen när han dyker upp ;-)

Och om någon undrar - jag är på bättre humör idag!

Skitdag!!

Trots att jag sov så länge igår blev jag tvungen att sova middag. Kunde inte hålla mig vaken. Så trött på att vara trött!! För ca 2 månader sedan höjde jag dosen på min antideppmedicin och jag tror att det är biverkningarna, i form av trötthet, jag fortfarande känner av. Hoppas det snart ger med sig!

Idag är en riktig skitdag! Jag känner mig låg och har fruktansvärt tråkigt. Jag är verkligen INTE hemmafrun, som gillar att gå hemma och småpyssla i mitt hem. Bläähh!! Sängen är bäddad, disken diskad, jag är fixad och i torktumlaren snurrar dagens första tvätt. Men sen då?! Klättrar på väggarna idag. Har funderat på att ta mig upp till stan, men hur kul är det att gå i stan utan pengar? Foten är inte så road av att promenera omkring heller, särskilt inte med skor. Och nu har jag ju snart varit vaken i 4 timmar, så jag känner tröttheten komma krypande och om en timme eller så måste "pensionären" gå och sova lite. Gnällig som f-n idag!!!

Jag bor i ett hus från mitten av 60-talet. Igårkväll var jag på ett informationsmöte om stundande renovering i fastigheten. Det kommer bli stambyte (vatten och avlopp), renovering av badrum, nya köksfläktar, ny el i lägenheterna och fler eluttag. Lägenheterna kommer få nya ytterdörrar (säkerhetsdörrar) och porten kommer förses med porttelefon med kod. Låter hur bra som helst. Hyreshöjningen som kommer följa blir dock inte riktigt lika kul... De räknar med en höjning på ca 10-15%... Orkar inte tänka på det nu. Byggstart kommer inte bli förrän efter jul och vem vet hur livet ser ut då...

Jaha... Jag kan ju alltid vika lite tvätt innan jag ska äta lunch. Eller inte... Högen lär ju vara kvar i eftermiddag så har jag något att göra då... Uttråkad!!!

Pappas Köttgryta

Det blev en lyckad gryta igår. Alla blev mätta och nöjda och idag har sonen matlåda med till jobbet. Kvällen i övrigt var lugn och mysig. Sonen satt och jobbade vid datorn och jag och Kärleken tittade på TV. "Halv åtta hos mig" är en favorit och sen skrattade vi högt åt "Jättebästisar". 

När alla väckningsalarm hade tystnat i morse och både Kärleken och sonen lämnat lägenheten somnade jag om - och vaknade halv tio!!! Jag gillar inte att sova så länge mitt i veckan, men jag behövde det säkert. Regnet "pladdrar" mot fönsterrutorna och vädret lockar inte alls. Blir en innedag idag. Ska sätta mig och googla lite på gratis föreläsningar och annat. Rastlösheten är påtaglig...

Jag fick frågan om jag inte kunde dela med mig av Pappsens recept. Självklart kan jag det! Ursprungligen kommer det från ett gammalt receptkort från 70-talet och den här grytan har vi ätit många gånger genom åren. 


Pappas Köttgryta (eller Ansjoviskryddad köttgryta)

Lite mustigare blir köttgrytan både i färgen och smaken om man kryddar den med ansjovis och lite soja. Välhängt kött bör koka mört på en knapp timme, men det är bäst att känna efter noga.

Tid för tillagning: ca 1½ timme

Detta behövs för 4 personer:
500 g ytterlår av nöt
2 msk margarin
2 morötter
1 purjolök
3 - 4 hela smålökar
2 - 3 dl buljong 
4 - 6 ansjovisfiléer
1 lagerblad
kinesisk olja
vitpeppar
1 burk skivade champinjoner
klippt persilja

Gör så här:
1. Skär köttet i bitar eller skivor och bryn det i matfettet i en gryta.
2. Ansa och skär morötter och lökar i skivor. Lägg grönsakerna i grytan och låt den bryna med en liten stund.
3. Späd buljongen, tillsätt ansjovis, lagerblad, en aning soja och lite vitpeppar. Låt köttet småkoka under lock ca 45 min.
4. Tillsätt champinjonerna och smaka av grytan med mera kryddor om så behövs.
5. Strö klippt persilja över grytan till serveringen.

Gott att servera till:
Kokt ris eller spaghetti. Grönsallad med tomat och gurka.

Pappas kommentarer:
A. Jag bryner inte morötterna utan lägger i dem slantade.
B. Jag använder bara skivad vanlig lök.
C. De skivade champinjonerna lägger jag i några minuter innan servering.
D. Jag brukar efter 45 min ta upp en köttbit och kolla om den är mör, om inte 5 min till

Tisdagsförmiddag

Min IBS-mage har varit lugn länge nu. Kanske tyckte den att den varit lugn för länge. Plötsligt igår kväll, en "lagom" stund efter maten bestämde den sig i alla fall för att göra sig påmind. Aldrig roligt när det händer. Idag har jag "bara" ont än så länge. Känns som om det sitter någon (liten jävel?) där inne och kniper mig :-(

Ikväll ska jag bjuda sonen och Kärleken på Köttgryta (pappas recept), tänkte jag. Pappa försökte komma ihåg receptet i affären igår, men missade svamp och lagerblad, så det har jag varit och fixat nu. Det var skönt att gå ut en stund och foten blir bättre och bättre. Jag går försiktigt och vågar inte ha händerna i fickorna, om ifall jag skulle ramla igen. Vädret är lite märkligt idag med regn och sol om vartannat, men det är i alla fall varmt och skönt (16,8 i skuggan utanför mitt köksfönster).

Bakom molnen skiner alltid solen!

Nu ska jag stoppa tvätt i torktumlaren och sen blir det lunch. När jag har ätit blir det dags att sova middag (som en liten baby...) och sen ska jag ställa mig vid spisen. Jag gillar inte alls matlagning, men när jag ska bjuda på mat blir det roligare. 

Önskar er en fin tisdag  ♥

Helgen är över

I torsdags blev det fika med en väninna. Skulle ha tag i receptet till en kaka. Nådde inte så jag ställde mig på en liten pall (med kryckor) och då gick det ;-) Ja, jag vet... Jag är både envis och lite dum... Det blev en mysig fika och kakan var god och uppskattad.

I fredags fm blev jag hämtad av en annan väninna. Hon hämtade mig med bil och körde mig hem till henne. Gulligt! Där blev det förmiddagsfika och en rundtur i hennes stora härliga trädgård. Jag saknar verkligen min, nu på våren. När hon kört mig hem sov jag i 2 timmar!

Helgen susade förbi och jag vet knappt vart den blev av. Igår var iaf foten väldigt mycket bättre och jag fick städat större delen av lägenheten och tvättat en del. Jag klarade mig utan kryckor nästan hela dagen och idag har jag inte använt dem alls. Härligt!! Svullnaden har gått ner nästan helt. Färgen är fortfarande "spännande" och mellan varven har jag fortfarande rejält ont, men ändå inte lika smärtsamt som tidigare.

Hur har axlar/nacke/skuldror klarat att gå med kryckor? Faktiskt över förväntan. De första dagarna var nästan värst. Tror jag på något vis hittade "mitt sätt" som avlastade kroppen så mycket som möjligt. Istället fick höften/ryggen ta en del av smällen. Nu när jag inte behövt kryckorna så mycket känns det som om kroppen får ro igen. Höger arm och hand är lite ansträngda, men hoppas de också snart lugnar sig. Tar nog ett tag innan allt är "som vanligt" igen i kroppen, men får som sagt ändå säga att min Fibrokropp klarat detta över förväntan. Däremot är jag tröttare än vanligt. Smärta tröttar, som bekant...

Finns det ingen som kan hjälpa mig att handla? Jo, det finns det. Men jag är ju en envis själ, som dessutom har väldigt svårt för att be om hjälp. Fast igår ringde jag mina föräldrar och frågade om de kunde hjälpa mig idag. Så i förmiddags var vi och handlade för veckan. Jätteskönt att få bil till och från affären och min gulliga pappa bar upp kassarna för trapporna. Skämdes lite... Han är snart 79 och bar mina kassar... Men krämpor bryr sig inte om ålder. Eller hur?!

Tillbaka på brottsplatsen

Igår var jag så glad över att inte ha behövt ta några värktabletter sedan i måndags. Fast på kvällen blev jag tvungen igen och i natt har jag återigen sovit skitkasst pga värken i foten. Förmodligen är det mitt eget fel. Gick nämligen och handlade... Det är en bit och det var väl för mycket ansträngning, antar jag. Men skönt var det och jag kunde :-) Meningen var att jag skulle handla några småsaker, men det är ju som det är. När man väl är i affären blir det mer än man tänkt. Så det som inte fick plats i min lilla ryggsäck (lite hade jag ju tänkt till iaf) tog jag i en kasse. Det var inte mycket och inte tungt, men antagligen såg det galet ut, för en ung tjej kom fram på vägen hem och undrade om jag behövde hjälp att bära kassen :-) Ytterligare en vänlig själ!! Och jag kände mig som en gammal tant...

På den här kanten ramlade jag. Ett par cm hög och det räcker ju om man inte ser var man går... 

Jag hade tur med vädret när jag var ute. Lite blåsigt, men soligt och skönt. Bara någon timme senare mörknade det och blev regnigt och lite höstkänsla. När Kärleken kom på kvällen var han både blöt och frusen.

I em blir det fika med en väninna. Har tänkt baka en kaka till hon kommer. Ska bara få upp "latmasken" ur soffan först ;-)

Gårdagens färgskala! (Ber känsliga läsare om ursäkt)

Aprilsol

Det är helt underbart väder idag också! Jag gick till brevlådan för att posta mina brev. Kändes som om de hade flyttat den till andra sidan stan ungefär :-) Det tog sin lilla tid, men skam den som ger sig! Skrattade för mig själv när jag var ute. När man gick med barnvagn hälsade man på andra småbarnsföräldrar, med hund får man främst kontakt med andra hundägare och hundälskare. Är man däremot ute och "skuttar" på kryckor får man kontakt med de äldre. Ett äldre par stannade faktiskt och väntade in mig bara för att höra vad jag gjort och hur det var med mig. Hahaha!!! Lite tokigt kändes det allt, hon med käpp och han med rullator, och på något sätt kände de att vi hade något gemensamt. De var lite gulliga och vi pratade en stund.

När jag postat mina brev var jag trött så jag letade upp en bänk i solen. Där satte jag mig och läste en stund i min bok, som jag smart nog hade tagit med mig. Jättehärligt att bara sitta och finnas till i solen, utan några krav och totalt ovetande om klockan. Jag börjar helt klart hitta fler och fler positiva sidor med att inte jobba!

Vårsolen skiner

Igår ställde jag in min planerade promenad till Netto och messade Kärleken och bad honom köpa med sig tandkräm. Istället placerade jag mig i soffan, med foten på bordet och datorn i knät (precis som jag gjort nu). Det är ganska bekvämt faktiskt :-) När jag inte satt vid datorn läste jag i min bok. Fick, den av en kompis, när jag fyllde år. Jag har lite svårt för den, men är fast besluten att läsa färdigt. Hon tyckte den var jättebra och då tycker jag det är extra kul att läsa ut den för att lära känna henne lite bättre. Förstår ni hur jag tänker?

På kvällen kom Kärleken och efter lite lax och pasta blev det blev en lugn myskväll framför TV:n. Känns lite tomt här hemma nu när han åkt iväg till jobbet. 

Idag har jag tänkt mig en liten promenad till närmsta brevlåda för att posta några brev. Behöver få lite luft och komma ut och röra lite på mig. Det får ta den tid det tar, helt enkelt!

Äntligen måndag!!!

Vilken idiotisk rubrik! Men precis så känns det idag. Den här helgen vill jag helst glömma!!!

Jag har skitont i foten! Ibland är jag gråtfärdig. Har man dessutom Fibro har man en kropp som inte gillar några påfrestningar och nu protesterar den vilt. Höger ben och höft är inte alls förtjusta i att belastas mer än vanligt, armarna och axlarna HATAR kryckorna och ryggen har också en del att säga om den här situationen. Jag är i alla fall en lydig patient och stödjer på min onda fot, så mycket det funkar. Igår provade jag mig på en promenad. Ner för trapporna och ut runt huset... Sen in på en solig bänk mellan husen och där satt jag en lång stund. Sen upp för trapporna igen... Kändes som om jag gått en lång promenad...

Nu är det måndag. Redan i fredags hade jag behövt dammsuga och städa toa... Sonen har hjälpt till hur mycket som helst hela helgen. Han har sprungit med pappersnäsdukar, nässpray, tekoppar och annat. Han har dessutom handlat, diskat och hjälpt till med tvätten. Har inte haft hjärta att be honom om dammsugning och toastädning också. Fast det känns inte helt kul att Kärleken, som kommer ikväll, ska se mitt hem så här. Eller så är det lika bra att han ser att det är så här det kan bli ibland? Och faktiskt är ju inte detta Fibrons fel (för en gångs skull!!) utan så här hade det ju blivit även om jag varit frisk. Är man "enfotad" så är man!

Shit, vilket trist och gnälligt inlägg! Ber om ursäkt, men jag behöver verkligen få kräka av mig lite just nu. Mår så skit! Dessutom fick jag min mens igår och då mår man ju inte bättre. Förkylningen är i alla fall bättre igen. Skönt!

Ha en fin måndag mina vänner och njut av vårsolen!!!

Akutbesök, röntgen och kryckor

Sov inte många timmar i natt och när jag vaknade vid 7 i morse insåg jag att jag inte kunde stödja alls på foten. Fick upp sonen och ringde mina föräldrar. De körde mig till akuten och där fick sonen tag i en rullstol, som han körde runt mig i. Mitt i allt eländet hade vi faktiskt lite kul också :-) Och sonen var ett fantastiskt stöd under hela besöket på akuten. Lämnade inte min sida och när läkaren klämde och tryckte på foten och jag kände mig svimfärdig så märkte han det och la sin lugnande hand på min arm. En klippa och min stora kärlek i livet ♥

Foten blev undersökt och röntgad. Ingen fraktur! Tack och lov för det! Däremot en rejäl stukning så nu har jag en linda runt foten och upp över hela smalbenet. Var nämligen svullen och öm även på benet i morse. Kryckor fick jag också med mig hem så de hoppar jag runt med. Det går ganska bra, men mina Fibrohänder/armar och min rygg (med diskbuktning) håller sig för skratt...

Inte superkul just nu, att bo på 2:a våningen och inte ha hiss... Ner för trappan är inga problem, men det är skitjobbigt att ta sig upp för den. Känner mig lite låst här inne, men läkaren sa att smärtan borde lätta om några dagar. Tills dess får jag väl stanna på balkongen. Tur där är sol på eftermiddagen iaf :-) OCH det kunde ha varit mycket värre!!

Änglar i vardagen

När FK ringt kände jag mig genast lite piggare. Fixade till mig för att gå och handla det viktigaste. Fördelade det jag handlat i två kassar och gick hemåt i solen. Vi har 13 grader här idag (i skuggan) och det är verkligen väder att njuta av. Det gjorde jag också... Fast plötsligt satt jag på marken... Tror att jag trampade snett på en trasig asfaltskant med vänster fot och sen satte mig med höger ben under mig på något sätt. I varje fall är den vänstra rejält stukad och höger har fått sig en lättare smäll. Har dessutom slagit upp högra benet lite.

Två gulliga tjejer hjälpte mig upp, men jag var ganska ostadig. De hade bråttom båda två och jag sa lite kaxigt att jag säkert klarade mig hem själv. Då kommer en jättegullig småbarnsmamma med vagn. Hon var egentligen på väg åt andra hållet, men vände och kom bort till mig. Hon hade ju ingen tid att passa, tyckte hon. Hon tog båda kassarna på vagnen och erbjöd mig att hålla i vagnen (fast jag var för stolt för att stödja mig) och så gick vi sakta hemåt.

Har rejält ont nu, främst i den stukade foten och i höften och ryggen. Ett typiskt tillfälle att ifrågasätta valet av att bo på 2:a våningen utan hiss... Dessutom känns det jobbigt på fler sätt. Mormor gick nämligen ofta och ramlade och min mamma gör det också. Vi har diskuterat om vi kanske har kassa vrister. Fast jag har bestämt att det inte är så. Inget fel på mina vrister och jag ramlade ju på en kant. Så det så!!!

Jag blir så glad när jag träffar på så gulliga människor, som jag gjorde när jag ramlade. Det finns änglar i vardagen och jag var noga med att tacka dem och berätta att jag verkligen uppskattade deras hjälp.

Ajajaj!!!

Röriga tankar och en ovälkommen present

Det verkar som om den lille sötnosen lämnade en ovälkommen present till sin (otacksamma?) faster... Tittar ni på bilden förstår ni vad jag menar.

Har sovit skitdåligt i natt och vaknat femtioelva gånger. Drömt har jag också gjort, men det går inte ens att berätta om, för då kommer ni bli övertygade om att jag är galen ;-) Ja, det är ju så det är med de små söta liven, deras baciller är ettriga. Bara hålla tummarna för att jag inte blir riktigt dålig!!

Igår gjorde jag inte ett skvatt. Eller, jag lagade mat och diskade, men det räknas väl knappt? Mer än så blev inte gjort i alla fall. Den typen av dagar behöver jag verkligen numera. Och det är oerhört skönt att kunna ha det utan att någon har med det att göra. Samtidigt bor det en rastlöshet inombords. Vad gör man när man inte jobbar? Ja, alltså när man vet att man aldrig ska göra det mera? Hur sysselsätter man sig? Jag orkar inte jobba, men samtidigt behöver jag ju ha något att fixa/pyssla med. Socialt funkar det ganska bra, tycker jag. Jag tycker jag har en fin balans i livet vad gäller att vara social och att vara ensam. Men jag saknar att ha något att "greja med". Några tips? Jag stickar en del och gärna raggsockor, som går snabbt. Dock får det inte bli för mycket av det eftersom mina tummar låser sig helt vid överansträngning. (Kortisonsprutor hjälper inte och röntgen visar inget.) Jag behöver sysselsättningstips! Och just det! Det ska helst vara gratis också ;-)

Känner mig rörig i huvudet idag. Tankarna snurrar. Borde göra något vettigt av den här dagen kanske... Men sååå trött... Väntar på ett samtal från FK också. En handläggare skulle ringa upp mig under dagen igår eller idag. Jobbigt att inte ha en aning om när de ska ringa.

Nej, nu svamlar jag bara :-) Och det vill ingen läsa! Så nu ska jag dricka upp mitt te och sen får vi se vad jag hittar på. Ha en härlig fredag vänner!

Tjejfika

Godmorgon på er! Sitter vid köksbordet med min havregrynsgröt och en kopp te. På Spotify spelas härlig hårdrock och livet känns helt ok.

Natten till igår sov jag ju nästan 11 timmar. Ändå blev det 1 timmes middagssömn också. Det tog verkligen på krafterna att vara barnvakt i tisdags :-) Hur som helst vaknade jag ur min middagssömn ca 40 minuter innan jag skulle vara i stan för att träffa väninnorna. Jag är snabb när det krävs och 35 minuter senare hoppade jag av bussen uppe i stan, både påklädd och sminkad!

Som vanligt blev det en trevlig fika, med mycket skratt och även någon liten tår. Jag och en av tjejerna, S, tog även en sväng på stan innan hon körde mig hem. Några mysiga timmar, som lyfte dagen på många sätt.

På kvällen när vi ätit middag låg jag i soffan under en filt. Spelade lite spel på mobilen, men var för trött för att gå upp och göra mig en kopp te och faktiskt även för trött för att resa mig och hämta fjärrkontrollen till TV:n.

Några gulliga mess från Kärleken fick mig att må extra gott i själen och jag somnade till slut i sängen med ett leende på läpparna ♥

Trött Faster

Igår var det en härlig, men intensiv, dag. Varje gång jag passar Lilla E blir jag påmind om hur inrutad en litet barns dag är och hur ofta det ska ätas :-) Mycket lek och en tur till lekplatsen blev det. Lite gos också så klart, även om det oftast bara är en halv minut åt gången. Livet är ju för roligt för att sitta stilla :-) På kvällen när sonen kom hem tittade kusinerna på Bolibompa tillsammans. E älskar att sitta nära "storkusinen" i soffan framför barnprogrammen.

En härlig dag på alla sätt. Det härligaste var nog stunden vid köksbordet, när vi kom hem från lekplatsen. Vi satt mitt emot varandra, jag med en kopp te och E med en kopp mjölk. Och det samtalet var helt fantastiskt! Så liten, men med så mycket funderingar och så mycket att berätta. Underbar liten kille ♥

En mycket trött Faster landade sen i soffan. Tittade på "Jättebästisar" på 4:an och sen störtade jag i säng. Sov nästan 11 timmar i natt!! Jag var verkligen "slut i rutan" :-) Idag är kroppen inte på något bra humör, men så blir det ju. Jag ska i alla fall släpa med den in till stan i eftermiddag för att fika med några tjejkompisar. Vi är ett gäng, som brukar träffas och fika varannan vecka. Ibland är vi många och ibland bara två, men alltid lika mysigt.

Sist jag bloggade bodde jag i ett litet radhus med trädgård i en byhåla utanför stan. Av flera olika anledningar flyttade vi i somras. Så numera har vi trängt in oss i en 2:a på 2:a våningen inne i stan. Ja, det är trångt, men det gör inget. Vi trivs jättebra och efter de första månadernas invänjning så kommer vi jättebra överens på vår lilla boyta. Skönt att bo centralt och härligt att slippa dåligt samvete över en trädgård, som inte alltid sköttes som den borde. En annan förändring är att jag inte längre är bilägare. Bra för ekonomin, sämre för kroppen. Skrotade "Bettan" i höstas och tvivlar på att det blir någon ny bil inom överskådlig tid.

Nu ska jag återgå till gårdagens disk... Suck, saknar diskmaskinen jag hade i byhålan...

God morgon!

Ja, eller god middag beroende på hur man ser det :-)

Idag känner jag mig fulltankad med positiv energi. Tänk att kärlek och gemenskap kan ha den effekten! Den bästa medicinen! I morse åkte de igen. Dörren hann precis slå igen bakom Kärleken och jag hade hunnit ner under täcket igen, när sonens mobil ringde och han fick "hoppa" ur sin säng. Han är timanställd så det är ofta snabba bud när det är dags för jobb. Oftast skulle han helst vara där redan när de ringer :-)

Men nu är det inte bara Kärleken och sonen, som gett mig positiv energi. När jag skrivit mitt första inlägg igår tog jag kontakt med en del av mina "gamla" bloggvänner och efter att ha läst era fina kommentarer känner jag mig så himla glad. Tack för att ni finns där ute och inte dömer om man "försvinner" ett tag!!! Det är sann bloggkärlek ❤️

Dags att lämna frukostbordet och ta tag i dagen istället. Om en dryg timme kommer Lilla E, min underbara brorson på drygt 2 år. Han ska vara här tills hans pappa hämtar honom någon gång vid 19-tiden ikväll. Sen somnar Faster ovaggad ;-)

En ny blogg...

Ja, så sitter jag då här och har återigen skapat en ny blogg. Skrattar lite åt mig själv... Trodde jag att jag skulle kunna hålla mig ifrån bloggandet hur länge som helst? :-) Det gick inte!

Var ska jag då börja? Tror jag bara dyker ner här och nu och sen får vi se var jag hamnar.

Så, för ett par veckor sedan hade vi (jag, min läkare, min Af-handläggare och min FK-handläggare) ett möte där vi bestämde att jag skulle avsluta min arbetsträning och istället söka full sjukersättning. För att göra en lång historia kort så hade jag på 8 månader fortfarande (trots flera försök) inte kunna få mitt liv att fungera om jag jobbade mer än 4 timmar/vecka. Inget att skryta med direkt. Mötet hölls en fredag och på måndagen gick jag till jobb och avslutade. Det är 2 veckor sedan idag. Jag har mått förvånansvärt bra psykiskt efter att jag gick hem. Har de senaste månaderna själv tänkt tanken på full sjukersättning, oftare och oftare. Och nu känns det välkommet på många sätt. Samtidigt är det ju givetvis en stor sorg att sluta jobba när man egentligen har 20 år kvar till pensionen. Och rik lär jag inte bli... De som tror att man "väljer" det här alternativet för att man vill utnyttja systemet vet inte vad de pratar om! Men det tar vi en annan dag...

Idag kommer min "nästanvuxna" son efter att ha varit hos sin pappa en vecka. Även min kärlek (sedan knappt 2 mån tillbaka) kommer ikväll. Så det blir en fin kväll med värme och kärlek. Det behöver jag idag när tårarna är nära, kroppen värker och jag saknar kollegor att snacka skit med...

Det blev ett första inlägg. Det kommer flera. Jag lovar!

Bloglovin

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/11998137/?claim=x6rfbw7px6n">Följ min blogg med Bloglovin</a>