måndag 7 april 2014

Helgen är över

I torsdags blev det fika med en väninna. Skulle ha tag i receptet till en kaka. Nådde inte så jag ställde mig på en liten pall (med kryckor) och då gick det ;-) Ja, jag vet... Jag är både envis och lite dum... Det blev en mysig fika och kakan var god och uppskattad.

I fredags fm blev jag hämtad av en annan väninna. Hon hämtade mig med bil och körde mig hem till henne. Gulligt! Där blev det förmiddagsfika och en rundtur i hennes stora härliga trädgård. Jag saknar verkligen min, nu på våren. När hon kört mig hem sov jag i 2 timmar!

Helgen susade förbi och jag vet knappt vart den blev av. Igår var iaf foten väldigt mycket bättre och jag fick städat större delen av lägenheten och tvättat en del. Jag klarade mig utan kryckor nästan hela dagen och idag har jag inte använt dem alls. Härligt!! Svullnaden har gått ner nästan helt. Färgen är fortfarande "spännande" och mellan varven har jag fortfarande rejält ont, men ändå inte lika smärtsamt som tidigare.

Hur har axlar/nacke/skuldror klarat att gå med kryckor? Faktiskt över förväntan. De första dagarna var nästan värst. Tror jag på något vis hittade "mitt sätt" som avlastade kroppen så mycket som möjligt. Istället fick höften/ryggen ta en del av smällen. Nu när jag inte behövt kryckorna så mycket känns det som om kroppen får ro igen. Höger arm och hand är lite ansträngda, men hoppas de också snart lugnar sig. Tar nog ett tag innan allt är "som vanligt" igen i kroppen, men får som sagt ändå säga att min Fibrokropp klarat detta över förväntan. Däremot är jag tröttare än vanligt. Smärta tröttar, som bekant...

Finns det ingen som kan hjälpa mig att handla? Jo, det finns det. Men jag är ju en envis själ, som dessutom har väldigt svårt för att be om hjälp. Fast igår ringde jag mina föräldrar och frågade om de kunde hjälpa mig idag. Så i förmiddags var vi och handlade för veckan. Jätteskönt att få bil till och från affären och min gulliga pappa bar upp kassarna för trapporna. Skämdes lite... Han är snart 79 och bar mina kassar... Men krämpor bryr sig inte om ålder. Eller hur?!




6 kommentarer:

  1. Härligt att du klarar dej utan kryckorna nu.
    Det är väl bra att din pappa kan hjälpa dej. Han kanske är nöjd med att känna sej behövd. :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du har rätt faktiskt! Han mår bra när han får hjälpa till :-)
      Kram!

      Radera
  2. Vilken tur att du har en så fin pappa. Vilken tur att din fot inte var bruten. Krya på dig lilla foten. kram jaja

    SvaraRadera
  3. Den där envishet & förlåt dumheten känner jag igen.. den bor i mig oxå... ;-)
    Bra karl/kvinna reder sig själv :-P
    Men visst ska man ta hjälp av andra när man skadar sig.. den vanliga värken får man lära sig att leva med.. ja som du vet men när det händer ngt extra så borde man svälja sin stolthet ;-) Bra att du gjorde det :-)

    Mysigt att träffa en väninna & fika :-)
    Kan förstå att du saknar din trädgård, jag bor utan trädgård oxå men med en enorm balkong/terass i söderläge... Fast jag är glad för jag hade inte orkat med trädgårdsskötsel & då hade det blivit "ett måste & ett dåligt samvete"

    Ha en riktigt fin tisdag!
    Kram ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har du rätt! När man skadar sig ska man ta hjälp av andra... Stolt över mig själv att jag gjorde det till sist :-)
      Jag klarade ju inte heller av min trädgård och det är skönt att slippa det dåliga samvetet nu. Försöker tänka på det istället för på hur mysigt det är de dagar man orkar.
      Ha en fin tisdag du också!
      Kram! ♥

      Radera