Helgen kom och försvann i en sömnig dimma. Man kan snabbt sammanfatta den med att "sonen festade och hans mamma sov" ;-) Min trötthet är verkligen inte normal för tillfället, men jag kämpar på.
Igår fm hade jag besök av en liten kille med både halsfluss och vattenkoppor. Han hade inte varit direkt påverkad av vattenkopporna innan, men under den timmen jag passade honom förändrades det... Så liten och tapper mitt i det jobbiga. Han satt så nära i min famn och tankade all trygghet han kunde få samtidigt som vi tittade på bilder i min iPhone. Lille sötnosen ♥ När han och hans mamma hade fikat lite åkte de hem, jag åt lunch och sen sov jag i 2 timmar. Jag blir galen på detta sovande! När jag vaknat var jag oerhört seg och Fibrodimmig och när Kärleken kom strax efter 18 var det precis att jag hunnit duscha och fixat till mig lite. Så trött på att vara trött!!
Mitt köksgolv igår förmiddag ♥
Fast jag det senaste året själv har tänkt att hel sjukersättning nog är enda lösningen och att jag faktiskt kände lättnad när det blev bestämt att jag skulle söka, så behöver jag bearbeta detta ett tag. Dörren till arbetslivet är inte helt enkel att stänga och många nätter vittnar mina drömmar också om det. Så vissa dagar är tuffa och jag är rastlös, uttråkad och smådeppig, men jag vet att det är naturligt och övergående. Det kommer att bli bra, det är jag helt övertygad om. Att dessutom ha träffat en man, som inte tycker det är konstigt på något sätt utan accepterar mig precis som jag är, är underbart. Kärlek är som medicin för själen. Någon skrev i en kommentar att det är bättre än alla piller och det är sant. Det lyfter på så många sätt. Jag har både kärlek, vänner och familj och vet att jag kommer få det bra när allt lagt sig.
Nu ska jag ta en dusch, "sätta på ansiktet" och gå iväg och handla lite. Om jag orkar blir det brödbak också idag. Och så måste jag få min middagslur så klart... Suck...
oj, stackars lilla barnbarn - för det förmodar jag att det är??? Inte roligt att vara sjuk i den åldern eller i någon ålder - fördel - det går över. Annat är det med oss och jag är stå glad och tacksam att jag funkar så pass att det går att jobba 50% - sen bränner jag ljuset i båda ändarna ibland känner jag - tyvärr - när energin finns så kommer det gamla jag fram. Må gott
SvaraRaderaNej, inte barnbarn än. Det är min 2-årige brorson. Och du har rätt - han blir frisk igen. Härligt du kan jobba 50%! Visst är det lätt att bränna ljuset i båda ändar mellan varven. Så mycket man vill, men kroppen sätter stopp. Och ibland är det värt smärtan och tröttheten efteråt.
RaderaKramar!